onsdag 14 december 2011

Den fula ankungen

Fade into me
Fade into you
Two of us melting together
Until we become something new


(David Cook 'Fade Into Me)

Att kasta sig ut i det okända, förlora kontrollen, kan vara skrämmande. De allra flesta av oss är så upplysta och kompetenta att vi vet vilka val vi ska göra för att må bra. Hur viktig kosten är, motion, sömn, goda vänner, ett meningsfullt arbete, familj om man har sådan, kultur, ja listan kan göras lång. Ändå är det inte alltid så lätt att leva som man vet man borde. Blåbär, kål i alla dess former, spenat och tomater ska hjälpa oss leva länge. Underbart gott och fantastiskt att så anspråkslösa naturprodukter står oss bi. Men den där pralinen, glaset vin, den sena nattmackan med ost, oj,oj, oj vad goda de är i all sin fördärvlighet.

Narcissus som förälskade sig i sin egen spegelbild, förlorad i självupptagen beundran av sitt yttre, inte blev väl han lyckligare än någon annan?  TVs tablåer är fullproppade med program som visar människor som i någon mån misslyckats med sina liv, har blivit alldeles för överviktiga, tycker illa om sitt utseende, har försummat sina hem eller bara är villiga att utsätta sig för allmän beskådan för att vinna kändisstatus och kanske en rejäl summa pengar. Kanske raljerar vi över dessa individers inställning vid fikakaffet på jobbet, men ärligt talat...... Vem av oss är utan fel och brister? 

Inte jag i alla fall, det är jag den första att erkänna. Det är lätt att tappa självförtroendet när man som jag, tvingas byta ut ett aktivt vardagsliv mot ett som handlar om att arbeta för att komma tillbaka till en tillvaro som åtminstone liknade den man en gång hade. Den nära förestående personalfesten - vad ska man ha på sig när man bara känner sig hopplöst förlorad? Den fula ankungen, utan sagans magiska löfte om förvandling. Man blir trött på sin kropp som protesterar, som inte vill lyda. Man känner sig extra oattraktiv, värre än vanligt, och vill inte bli sedd. Samtidigt kan känslan av osynlighet förlama dig, göra dig så osäker. 

Det är då magi kan inträffa. När man minst anar det dyker någon upp och sträcker ut sin hand. En fika, en stunds prat och vips så går allt lite lättare igen. Jag älskar klokheten den misslyckade teaterdirektören i filmen "Shakespeare in love" har. Han vet inte hur det går till, men på något mystiskt sätt ordnar sig saker och ting till det bästa. "I don't know how", säger han. "It's a mystery!".  Min obotligt romantiska sida tar över, och mina tankar irrar iväg. Att suddas ut, blandas med en annan människa och återfödas som något nytt, kanske likt Romeo och Julia som trotsade alla förbud, det är väl att förlora kontrollen och samtidig lita så mycket på kärleken att man överlämnar sig i dess händer?

When I'm broken, 

You're the one thing I need, 

Like an ocean, 

Feel you crash over me, 



When we disappear into each other, 

Our colors appear and bleed into one, 



måndag 12 december 2011

Find your true calling

‎"Will you look back on life and say, "I wish I had," or "I'm glad I did"? (Zig Ziglar)

Skärmsläckaren på min Mac lär mig nya ord och dagens är 'regrettable'. Ett adjektiv med förklaringen 'undesirable, unwanted'. Nästan spöklikt att en teknisk pryl ska sätta ord på ens inre röst.  Det är svårt att inkorporera vetskapen om att man är värdig i sin självbild. Man kan argumentera för att man förtjänar lycka och på ett intellektuellt plan förstå att det är sant och ändå ha en mörk vrå i sitt hjärta där man bara är liten och osynlig och inte känner sig särskilt unik. Vi känner oss inte alltid smarta nog, tillräckligt duktiga, värdiga lycka. Men din existens, bara genom att födas, gör dig värdig.

Lev med hjärtat! Tänk om vi alla har ett kall, en uppgift i livet? Kanske lärarens, undersköterskans, poetens, fotbollsproffsets, snickarens eller montörens. Det spelar nog ingen roll vilken plattform du bygger ditt liv på, huvudsaken är att du hittar passionen, drivkraften som får dig att växa och blomma ut i ditt sanna jag. Att leva med hjärtat, ge till andra och få dem att tro på sig själva är en sann gåva. Den vackraste gåvan man kan ge - och få!


Vad är det då som begränsar oss, hindrar oss från att finna vårt kall? Vardagens förpliktelser, stress, ekonomi och kanske ambition? Ambition att alltid lyckas, vara säker, bäst, framgångsrik? Betyder det att vi låter oss styras av rädsla? Rädslan att misslyckas kanske? Ta det säkra före det osäkra? Att vara sann mot sig själv, leva med hjärtat, kräver mod, förutsätter att man väljer "The Road Not Taken" ibland och det är svårt. Vi drar ut i fält som stolta riddare redo att erövra världen. Allt för ofta krossas våra drömmar och nedslagna lämnar vi slagfältet utan kraft att borsta av oss stridsdammet och oförtrutet kasta oss upp på ryggen på vår stolta springare och sporra till framåtrytt igen. Och igen! Och igen! 

Allt i skapelsen är sann energi, varje blomma, fjäril, varje människa. Vi är energi, vi är ansvariga för den energi vi genererar och vi kan ge tillbaka av den energi vi får. Energi, eller med ett annat ord kärlek, det är beståndsdelarna som gör dig till dig och mig till mig. Den negativa energi vi sänder ut i form av våld, ignorans och intolerans, den kommer att återvända till dig och tynga ner dina axlar. På samma sätt kommer den kärlek och omtanke du delar med dig av till andra att, likt en bumerang styrd av osynliga händer, vända i luften och explodera i ditt hjärta. Du kommer att få tillbaka tusenfalt.

Själv är jag så tacksam för alla underbara människor jag fått möta. Den glädje jag känner i mitt jobb, inspirationen ungdomarna ger mig är storslagen. Till och med dagar som idag då sorgen ligger närmare ytan och hjärtat känns tungt, till och med då tvingar sig kärleken igenom mörkret. Ett "Hej!", en omtänksam fråga om hur det är, en uppmuntrande kommentar som får modet att våga skriva ytterligare en bloggtext, det är allt som krävs. Det får mig att tänka att hitta sitt kall inte behöver vara så omöjligt! Paulo Coelho har nog rätt när han säger att "När du älskar förändras världen"!

Det är omöjligt, sa Tvivlet.

Det är farligt, sa Rädslan.

Det är onödigt, sa Förnuftet.

Prova ändå, viskade Hjärtat.

Ta alltid ut Lyckan i förskott, 

det värsta som kan hända 
är
att du varit lycklig i onödan..!