Att få besöka New York, känna stadens puls, med egna ögon se alla platser man läst om och många gånger sett på TV, det har sedan länge stått högt på min önskelista. Veckan före påsk blev drömmen verklighet. Husen är verkligen så höga som man tror, gatorna fyllda med butiker och vackra människor av alla de slag. Att The Big Apple verkligen är en 'Salad Bowl' råder det ingen tvivel om.
Gula taxibilar rusar som flitiga myror fram längs de med linjär precision raka gatorna och avenyerna, glas och betong omsluter dig på alla sidor och får dig att känna dig liten. Men mitt i denna konstruerade storstadsmiljön har träd och blommor sin alldeles egna, självklara plats. Jordens lungor, hur skulle vi klara oss utan dem? Jag hörde någon förklara att när människor tillfrågas vilken del av en stad de uppskattar mest är svaren med klar majoritet till parkernas och grönområdenas fördel. Jag anar jag är höst ordinär i det avseendet.
Central Park tjusade mig, förförde mig med sina överdådiga äppelträd, tidiga grönska och glittrande sjöar. Magnoliaträdens kala grenar men sin storslagna blomsterprakt fyllde på mitt hjärtas skönhetsreservoar. Vädergudarna hade vaknat på rätt sida och bestämt sig för att bjuda på en strålande vårdag, så varm att först jackan skalades av och en stund senare koftan. Ljummen vind smekte armarna och lovade att solens strålar också detta år ska komma och massera en trött kropp. Underbart! När fötterna så värkte efter timmars promenerande dök 'The Boathouse' äntligen upp. Likt en Mattissmålning insprängd i grönskan mellan romantiska broar, tårpilar, stillsamt framåtpaddlande änder och folk i hyrda roddbåtar, ligger mitt favoritställe. En perfekt tillagad hälleflundra med grön och vit sparris, skogssvampspuré och en perfekt kyld Chardonnay gav livsandarna ny kraft. Det var helt klart en av veckans absoluta höjdpunkter för såväl själen som magen. Ska du till New York, missa inte 'The Boathouse'.
