tisdag 27 november 2012

November Blues or Bella Notte



Novembermörkret har fallit och dagarna är långa. Regnet har smattrat mot fönsterrutorna de senaste dagarna och dagsljuset klarar inte att bryta igenom de vattenfyllda molnen. Igår morse var det alldeles mörkt när jag körde till jobbet, inte den minsta antydan till morgonrodnad fanns att skåda på himlavalvet. När jag, efter vad som kändes som en lång arbetsdag, åter steg ut i genom portarna låg mörkret lika kompakt som det gjort på morgonen. Vi som verkligen behöver solen och ljuset för att tanka våra energidepåer, vi kan lätt drabbas av en förlamande trötthetskänsla som lömskt sprider sig i våra celler. Solceller, hm... Nej, snarare urvattnade och bleka, flämtande efter syre och liv, det liv som solen skänker. Och inte att förglömma - som godheten sedan håller levande!

Mitt knep för att hitta orken sådana dagar, och nätter som denna när sömnen vägrar infinna sig, brukar vara att söka inåt i min själ, plocka fram tankar och minnen som skänker mig glädje och frid. Man har så mycket att vara tacksam för, även om det inte alltid känns så. Det är konstig det där, hur vi hamnar i livets torktumlare där vi skickas runt, runt, ibland motvilligt andra gånger efter att vi gett vårt samtycke. Vi försöker rationalisera, finna förklaringar - eller bortförklaringar - analysera för att förstå varför vi gjort någon besviken. Eller hur det kunde komma sig att någon man värderar högt sårade en så djupt. Visst är det så att det gör ondare när någon som är viktig i ens liv går för ovarsamt fram?

Soul searching á la Maria, varför fungerar den inte denna natt? Trötthet, brist på sol, för många tankar om allt och inget kanske? Plötsligt dyker Lady och Lufsen upp, du vet det där underbara klippet vi så många år fått njuta av på julafton. "Oh, denna natt, det är ungdomens natt, som vi kallar Bella Notte".  När jag var liten älskade jag, älskar fortfarande när jag känner efter, den romantiska skymningen som lagt sig över bron, tårpilarna vid flodstranden och det förälskade paret som blygt rodnar när det där spagettistråt så retsamt - och hjälpsamt - sett till att deras läppar (ja, ja hundläppar, jag vet!) mötts i den första, ljuvliga och oförglömliga kyssen. Ah... Schas sorg och vemod. Låt oss tro att kärleken segrar!




onsdag 21 november 2012

Hope and faith

Kanske hör en vän du längtat länge efter av sig och glädjen sprider sig i dig. Som en blixt från hjärtats rum, likt 100-meterslöparens explosiva förflyttning ur startblocken när startskottet ljuder, går de krumbuktande lyckovågorna genom kroppen, flyter fram med blodomloppets eviga pulserande och fyller dig först med sprittande energi som sedan blandas med en lugnande och behagfullt värmande ro. 


Mitt hjärta ler och böjer sig ödmjukt inför storheten som ligger i att omslutas av vänskap. Trots sin litenhet, rymmer den tår som droppar från ditt öga när smärta fyller själen, ett universum av längtan. Så rymmer också glädjen ett universum av kärlek och tacksamhet.

Bon Jovi sätter ord på vardagsslitet vi alla säkert kan känna igen oss i, någon mer och andra, inte lika lyckligt lottade, mindre. Tror jag i alla fall? Åtminstone instämmer jag: "I've lived, I've loved, I've lost, I've paid some dues..." Livet känns tungt ibland och du längtar efter en stöttande hand som sträckts ut för att vara en bro över mörka vatten. Eller bara som en varm plats att mellanlanda i när höstmörkret kryper närmare och ljuset  verkar befinna sig på lite för långt avstånd för att kunna fylla energiförråden i ditt inre. Då behövs den där vänskapligt fasta handen, den man kan lita på, den som smeker din av livet tilltufsade kind, och säger att du är bra. Bra, trots alla tillkortakommanden, trots att livet inte alltid behandlat dig med silkesvantar.

Håll fast vid hoppet! Håll fast vid tron på att kärleken och godheten segrar till slut! När man minst anar det, men mest behöver det, står förunderligt nog den där efterlängtade vännen på din tröskel. Kärlekens och vänskapens universum - kom!


Foto: Maria Brevik

tisdag 20 november 2012

The Freedom of Choice


Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.


                                                                                      Edith Södergran


Foto: Maria Brevik
Att vara människa är både underbart och svårt. Man hoppas, drömmer, längtar och finner ibland skatten vid regnbågens slut. Nu menar jag inte krukan fylld med guld som utlovas om du nu skulle lyckas bryta mot alla fysikaliska lagar och nå slutet av regnbågen. Regnbågen är ju cirkelformad, utan början eller slut, evig och samtidigt skör och ytterst flyktig. Ett ljusfenomen, en lockande, retsam portal in i en annan dimension. Ett löfte om att något bättre väntar i en annan himmel, en värld där man slipper välja kanske? En värld där kärleken flödar, där den man älskar väntar med öppen famn? Där slipper man kanske våndas över val man måste göra, gjorde eller aldrig gjort.

Viktor Rydberg skrev redan för 100 år sedan: "Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas". Vad du i kärlek vill.... Varför är vi då ändå så snabba att döma? Varför är det så svårt att lyssna till de kloka visdomsorden som lär oss att älska, glömma och förlåta? Vi letar efter lyckan, kanske 'somewhere over the rainbow', vad vet jag. Kanske sträcker vi oss så långt ut i rymden när vi viskar våra böner om att bli sedda och accepterade för den vi är att vi glömmer att se den godhet som finns i vår närhet?


Foto: Maria Brevik

söndag 11 november 2012

I Carry Your Heart With Me


E E Cummings underbara dikt i carry your heart with me(i carry it in my heart)har gång på gång knackat på mitt hjärtas dörr de senaste dagarna. Jag tycker den är så vacker. Förmodligen känner alla till den och behöver säkerligen ingen påminnelse från mig, men ändå...... Som Cornelis Wreeswijk sjunger i Deidres Samba "... och jag tål att tittas på..." så tål i carry your heart att läsas och lyssnas till gång på gång. Låt oss inte inte glömma att påminna oss om kärlekens vidunderliga kraft och lita på att den styr oss att göra goda och kloka val i våra liv.
thewifelette.blogspot.com


I CARRY YOUR HEART WITH ME (I CARRY IT IN MY HEART)


i carry your heart with me(i carry it in
my heart) i am never without it(anywhere
i go you go,my dear; and whatever is done
by only me is your doing,my darling)

i fear
no fate(for you are my fate,my sweet)i want
no world(for beautiful you are my world,my true)
and it’s you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart(i carry it in my heart)

E. E. Cummings 1894–1962

Source: Complete Poems: 1904-1962 (Liveright Publishing Corporation, 1991)

http://www.poetryfoundation.org/poem/179622