Sjung om studentens lyckliga dag!

Sommar, sommar, sommar.... äntligen är den här! Eller, snart? Nösnäs avgångsklasser med sina, som alltid,  lika flitiga och ambitiösa elever, har tagit språnget ut i verkligheten. Deras glädjefyllda rop och skratt, förmodligen förstärkta av champagnens friska bubblor, rungade genom korridorerna. "Vi har tagit studenten!!!" Med tacksamhet i hjärtat över att få ha varit medpassagerare på deras resa till vuxenlivet står man där och känner både glädje och vemod och kan bara önska dem allt det bästa i världen och hoppas livet kommer att behandla dem milt och kärleksfullt! 

Denna gången var avslutningen extra känsloladdad. Genom en olycka rycktes två av eleverna i min klass bort på en sekund och det kändes som tiden stannade, som vi befann oss i en overklig bubbla.  Man fortsätter andas, strävar vidare och vips så står man där och det är skolavslutning, en dag som ska vara odelat lycklig, om än några ostyriga avskedstårar tvingar sig fram i ögonvrån, och inser att min klass också denna dag måste konfronteras med sorg och saknad. Flickornas stolar är och förblir tomma, inget kan ändra på det! 

Tillsammans med min fantastiska klassföreståndarkollega tar jag ett djupt andetag och sen går vi in i klassrummet. Glam och skrål, kramar i överflöd, betygsutdelning, tårta och fotografering. "Hurra, vad vi är bra!" Tända ljus, blommor, fotografier på de saknade kamraterna och en stunds eftertanke kring livets skörhet. Sedan tillbaka till "Sjung om studentens lyckliga dag..." Oj, vilken känslomässig berg-och-dalbana dagen gav oss.  

Nu är det över! Vi har kramats, fullgjort vårt uppdrag, till och med agerat poliser och konfiskerat insmugglade skummande drycker (hm...) och önskar alla fantastiska ungdomar en sommar som de aldrig kommer att glömma och en framtid som är lika ljus som studentsången lovar. Min förhoppning är att ibland få små uppdateringar om hur det går för dem, det skulle vara så roligt!

Jag kommer att sakna er!