'It's A Hard Life'

"It's a hard life, to learn to care for each other...." Ja, de har så rätt, de evigt skönsjungande mästarna Queen. Världen har på nytt fått bevittna hur meningslöst våld förstör, släcker liv, skapar förvirring och lämnar människorna utan möjlighet att skydda sina älskade. Vad har en så vilsen själ som tar sig rätten att göra så mycket ont gått igenom? Vem har sargat en individ så illa att sinnet fördunklats så till den milda grad att varje uns av sunt förnuft och moral verkar ha utplånats helt? Det är lätt att fyllas av hat och ilska, men jag tänker ändå att det en gång fanns en liten oskyldig pojke som längtade efter kärlek, precis som alla andra. Vart tog han vägen?

Yes it's a hard life

In a world that's filled with sorrow

There are people searching for love in ev'ry way

Livet är i sanning hårt, men aldrig, aldrig får vi sluta bry oss om varandra, vår nästa, en vän, en medmänniska. Det krävs mod och tålamod, vilja och förmåga att resa sig gång på gång trots tvivel om ens egen duglighet. Så glöm inte bort att du är värdefull, att du behövs, att det sitter någon och väntar på just dig. Den största tillfredsställelsen får vi ju när vi gör gott för någon annan, när vetskapen om att ens handlingar "drabbat" subjektet och omslutit det med villkorslös kärlek, fyller våra hjärtan.

It's a long hard fight

But I'll always live for tomorrow

I'll look back on myself and say I did it for love

Tusen gånger kan man tänka att man ska göra något som skulle glädja någon, kanske ringa och fråga hur hon mår, skicka ett sms och visa att man tänker på honom, knacka på dörren och fråga om man får komma in en stund. Inte vet jag vad som är bäst, men ett vet jag och det är att handlingen alltid överträffar tanken. Att dela med sig av kärlek och godhet är det finaste som finns. Det är ju så lätt egentligen och inget kostar det! Inget mer än lite omtanke som omsätts i praktisk handling. Oh, jag hoppas min telefon ringer, att någon knackar på min dörr och att min kärlek till människor kan komma till uttryck i mina handlingar.

I'll look back on myself and say I did it for love

Yes I did it for love - for love - oh I did it for love

Queen's låt It's a hard life älskar jag. Den beskriver väl främst våndan av att älska någon, modet som krävs för att våga älska och kraften som krävs när kärleken inte besvaras, kraften att inte falla ner en en mörk och kall, bottenlös brunn utan istället gå vidare, fortsätta älska och veta att man agerat utifrån kärlekens lagar. I mitt liv försöker jag omsätta dessa lagar i praktisk handling och applicera dem så ofta och gott som jag kan på alla i min omgivning. Det är inte, får inte, vara meningslöst! Många norska ungdomar föll offer för grymt och meningslöst våld. Många barn svälter runt om i världen. Gör en insats - idag! Bli världsförälder, det är jag! Du hittar anmälningsblanketten på http://www.unicef.se/varldsforalder/bli-varldsforalder

Lust och last

Visst är det väl så att vi lite till mans - och kvinns - faller hän åt njutningar? Men varför drabbas man så snabbt av insikten om att man förlustat sig i överflöd? För att byxlinningen stramar åt runt kärlekshandtagen? Eller för att bikinin envist vägrar täcka alla kritiska delar av ens kropp, de som gör en så osäker och generad? Hu! Tänk att magtrimmandet som vårens svettiga träningspass syftat till så snabbt kunde utplånas och ersättas av bomullslika valkar, envisa, svårflirtade, inte alls skulperade så som man visionärt sett framför sig.

Lust och last.... en ljuv förening eller två självklart oförenliga motsatser? Hm... i dessa ljuva sommartider kan man inte annat än undra. Vem säger väl nej till ett immande glas välkylt rosévin medan oxifilén gottar sig på den indirekta värmen på grillen för att bli så där perfekt mör, saftig och lagom het i kryddningen? Inte jag! En krispig sallad och små, välformade, blankborstade färskpotatis ackompanjerade av ett mustigt, robust och kryddigt rött vin med tydlig ekfatskaraktär slinker lätt ner. Vem motsätter sig sedan en smekande len dessert, kanske färska, saftiga jordgubbar och en kula god vaniljglass, uppbackade av ett glas skummande champagne? Blunda, låt champagnens bångstyriga bubblor reta gommen för att sedan villigt kittla strupen ända ner till magen. Lust och last i en salig blandning, eller hur?

Konstigt hur kroppen verkar vara navet som tillfredsställelsen snurrar kring. Eller kanske inte alls underligt vid närmare eftertanke. Det verkar i det närmaste omöjligt att separera kroppen från tanken i detta avseende. Vad som styr vilket kan jag inte svara på. Kommer tanken först, lusten, suget, eller är den rent fysisk hunger som bestämmer? Våra behov, visst finns de där, obönhörligen, men våra drömmar och längtan, det där innersta, vem styr över dem? 

Tänk på vår stora visskald Evert Taubes underbara visa Nocturne som likt vågskvalpets eviga böljande  mot strandkanten beskriver spänningen mellan lust och förnuft: "Sov på min arm, natten dröjer .... vill inte, vill! Och blir åter kysst..." Vill inte, vill..... visst är det vackert och eggande? Fantasin sätts igång och bilder skapas i mitt inre, vackra romantiska och poetiska. Lust, kanske - men last? Nej, det epitetet vill jag nog inte ge mitt hjärtas känsla. (Du hittar en länk till en vacker tolkning här).

Jag hade turen att under ett Stockholmsbesök nu i sommar få ta del av Nationalmuseums utställning kallad just "Lust och last". Om någon trodde att vi var mer frigjorda och öppna än Bellmans gelikar då är det dags att revidera uppfattningen. Jag lovar att bildkonsten bjöd på såväl traditionellt avbildade yppiga, nakna kroppar som mycket grafiskt och avslöjande installationer vilka kanske krävde en mer oblyg betraktare än jag om man inte skulle rodna. Oj, inget lämnades åt fantasin! Lasten som ett tyngande ok, eller lusten som frigörande, mellanmänskligt förenande och utan gränser? Jag har nog inte riktigt funderat färdigt ännu, tror jag.

Vi kan väl enas som att det är skönt att njuta?