Live, laugh, love and cry?

"Det ska va' gott att leva, annars kan det kvitta" filosoferar radarparet Roy och Roger. Gott att leva, visst önskar vi oss alla ett gott liv, eller rent av DET goda livet. Jag köpte nyligen en T-shirt som i sliverskimrande paljetter erbjuder hoppfulla visdomsord som uppmanar oss att leva, skratta och älska - "Live, Laugh, Love". De glittrande stenarna sprider sitt budskap från hjärtat, ned över brösten och landar i magtrakten. Så vackert, så underbart, om livet var så skönt och gott. Mitt liv och ditt, allas våra liv. Enkelt och okomplicerat, utan sorg och smärta, utan tårar.

Petra Marklund uppmanar oss att lyfta händerna mot himlen och släppa kontrollen för en stund. Livet är meningslöst sjunger hon. Meningslöst? Kan det verkligen stämma? Vandrar vi bara planlöst omkring utan mening eller mål, fladdrande hit och dit som ett vilset svandun som virvlande förflyttas dit vinden bestämmer? Meningslöst, nej det vill jag inte tro.Vill tro att vi fått uppgiften att fylla våra liv med mening.

Skratta, oh så befriande och underbart, speciellt när det bubblar upp så där skönt från magtrakten, och värmer hjärtat på sin väg upp genom strupen. Särskilt när det delas men någon. Det finns människor som får ditt hjärta att sjunga, att göra glada krumbukter, bara du tänker på dem. De är viktiga i ditt liv och du måste var rädd om dem, om vänskapen. Skratta och älska, det är lätt att göra när man är i sådant sällskap.

Men varför då gråta? Ibland sinar glädje- och kärleksbrunnen man öser ur. När man känner sig sviken, ignorerad, inte respekterad eller bara oförstådd och tårarna bränner bakom ögonlocken är det svårt att skratta. Oh misery.... Leva måste man ju, även om livet stundtals inte känns så gott. Älska, det kan man också, men kärleken, nu menar jag inte den romantiska kärleken utan kärleken till livet, vår nästa, till dig själv, behöver syre för att inte krympa ihop till en liten blygsam flamma. Den flämtar, kämpar, vill värma, men ack så svårt det är när den inte får någon hjälp på traven. Långa och tunga blir nattens timmar när man funderar över livets mening.

I natt är mina ord vemodiga och skrämmer kanske bort eventuella läsare. Hoppas inte det, hoppas du orkar och vill förstå. De speglar mitt hjärta som nog känner sig lite tilltufsat och sorgset. 'Smile, though your heart is aching' - ja, det gör jag så gott jag kan. 'Make love your goal', 'Försök vara en god människa', 'Ge utan att förvänta dig något tillbaka', är deviser som likt kompasser får styr min kurs i sökandet efter meningsfullhet. Det behövds nog bara tankas lite livskraft, skratt och kärlek för att hitta orken och känna att livet är gott att leva.

Jag sträcker ut handen och hoppas finna en hand i min.

Pink and Steven Tyler sings Misery