Närhet bygger på sårbarhet, att man blottar sig, står naken och måste våga lita på den andre. Möts man av misstänksamhet, brist på vilja att ta den andres perspektiv och bara ser saker från sin egen horisont, är det svårt att nå samförstånd. Sinande kommunikation är förödande för en relation. Använder man också tystnaden för att straffa, utesluta och minimera den andre, gör det ont. Fysiskt ont! The silent treatment - få saker är mer smärtsamma. Det känns som man bit för bit vittrar sönder, urholkas till man tömts på allt självförtroende och livsglädje.
Förutsatt att du inte lever som en eremit och har valt ensamheten framför två- eller flersamhet, så bygger vår tillvaro på mellanmänsklig interaktion. Om vi ska fungera väl på jobbet, i kärleksrelationen, som förälder eller med våra vänner, måste vi prata med varandra. Till och med på fotbollsplanen är kommunikation förutsättningen för lagets framgångar, oavsett vilka megastjärnor laget har odlat fram eller dyrt förvärvat. Det spelar ingen roll hur tekniskt duktiga, hur snabba eller starka spelarna är individuellt, inget lag vinner ligan tack vare en enskild spelares soloprestation. Nej, det är tillsammans man når framgång."United we stand" och står vi bara enade utlovas att "You'll never walk alone".
Tillsammans, så vill väl de flesta leva sina liv? Att känna att man hör hemma hos någon, har en naturlig plats där man blir accepterad för den man är, trots sina fel och brister, det är skönt för själen. Det verkar så självklart och enkelt att man vill den andre väl, men ändå blir det fel ibland. Kommunikationen brister och samspelet som skulle leda till framgång överskuggas av tunga moln, i värsta fall fullständig solförmörkelse med totalmörker som följd. Medspelaren blir motståndare, gula och röda kort delas ut för än det ena, än det andra och man står där oförstående, tyckte att det var motparten som felade, inte man själv. Man skäller, man tiger.....
The silent treatment .....hurts.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar