Kanske
hör en vän du längtat länge efter av sig och glädjen sprider sig i dig. Som en
blixt från hjärtats rum, likt 100-meterslöparens explosiva förflyttning ur
startblocken när startskottet ljuder, går de krumbuktande lyckovågorna genom
kroppen, flyter fram med blodomloppets eviga pulserande och fyller dig först
med sprittande energi som sedan blandas med en lugnande och behagfullt värmande
ro.
Mitt
hjärta ler och böjer sig ödmjukt inför storheten som ligger i att omslutas av
vänskap. Trots sin litenhet, rymmer den tår som droppar från ditt öga när
smärta fyller själen, ett universum av längtan. Så rymmer också glädjen ett
universum av kärlek och tacksamhet.
Bon Jovi
sätter ord på vardagsslitet vi alla säkert kan känna igen oss i, någon mer och
andra, inte lika lyckligt lottade, mindre. Tror jag i alla fall? Åtminstone instämmer
jag: "I've lived, I've loved, I've lost, I've paid some dues..."
Livet känns tungt ibland och du längtar efter en stöttande hand som sträckts
ut för att vara en bro över mörka vatten. Eller bara som en varm plats att
mellanlanda i när höstmörkret kryper närmare och ljuset verkar befinna sig på lite för långt avstånd för att kunna fylla energiförråden i ditt inre.
Då behövs den där vänskapligt fasta handen, den man kan lita på, den som smeker
din av livet tilltufsade kind, och säger att du är bra. Bra, trots alla
tillkortakommanden, trots att livet inte alltid behandlat dig med silkesvantar.
Håll fast vid hoppet! Håll fast vid tron på att kärleken och godheten segrar till slut! När man minst anar det, men mest behöver det, står förunderligt nog den där efterlängtade vännen på din tröskel. Kärlekens och vänskapens universum - kom!
 |
| Foto: Maria Brevik |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar