Vänskap och meningen med livet

https://goo.gl/images/oPcCMt

https://goo.gl/images/ZmLm4s

Genom århundraden, eller kanske rättare sagt årtusenden, har människan sökt efter svaret på frågan om vad meningen med livet verkligen är. Filosofer tycker sig ha närmat sig kärnan när de skalat av lager på lager av filter som skyler gåtans lösning. Idag kom jag att tänka på Jean-Paul Sartre vars existentialistiska filosofi gör anspråk på att klargöra hur människosläktets psyke styr dess människotillblivelse. Nu är det länge sen jag uppdaterade mitt minne så jag ber därför eventuella läsare, som är långt mer kunna än jag, om tålamod och överseende när mina påståenden eller slutsatser haltar och skorrar ihåligt i deras vetenskapliga och teoretiskt välförankrade sinnen. Påminn mig gärna och ifrågasätt,  dialogen erbjuder möjlighet att utvecklas.

Egentligen var det vänskap som upptog mina tankar. Man tror någon är en riktig vän och så visar det sig att man misstagit sig helt och hållet. Någon annan kliver fram och stöttar trots man inte alls förväntat sig det. Och ytterligare någon kanske är både din och din "fiendes" vän och det blir mer eller mindre omöjligt att greppa hur man kan göra ett sådant val utan att ifrågasätta eller söka djupare svar hos den som man ändå tycker felat eller gjort svårbegripliga val. Nu hävdar kanske du att man inte ska behöva välja mellan två människor som varit dina goda vänner, bara för att de går skilda vägar? Nej, det är inte det jag försöker säga. Snarare undrar jag om vänskap inte medför visst ansvar? Ömsesidigt ansvar? Man måste vara vän med sig själv och tillåta sig fatta de beslut man inom sig vet är rätt för att man ska må bra, men bör man inte lyssna till sin inre kompass som också pekar ut den etiska och moraliska riktningen? En god vän ställer väl ibland krav eller frågor som går mer på djupet? En god vän sträcker väl ut sin hand och erbjuder hjälp och stöd baserat på det behov som finns även om risken är stor att ogillande kommentarer fälls eller känslostormar kan komma att blåsa upp? Vänskapen håller för ifrågasättande som har sin grundstomme i ömsesidighet och respekt för varandra. Det tror i alla fall jag.

Astrid Lindgren sa att man måste våga göra saker man är rädd för om man inte vill vara en liten lort. Vad klok hon var! Om man inte vill krympa till ett objekt, självvalt eller via tvång, måste man undvika att lägga över sitt människovärde i andras händer. Så uppfattar jag Sartres tankar. För att bli människa måste man handla och det kräver engagemang och medvetna val. Han menade att om man avstår från att välja blir man ofri, reduceras till ett objekt, man lever oegentligt. Vi har alla eget ansvar för att tillföra våra liv mening, skapa mening genom våra handlingar. Vad vi gör spelar inte bara roll för oss själva. Att göra aktiva val är ett tillskott till definitionen "människa", omfattar oss alla, gör oss starkare. I kölvattnet av "#metoo" måste vi göra våra val, även om ångest kantar dessa. Det måste vara slut nu! Slut på tystnadskulturer som enbart leder till att förtryck och utnyttjande fortgår.  Kan inte den enskilde individen stå för sina handlingar behöver världen modiga vänner som säger 'Stopp!'

stuff-no-one-told-me-snotm-alex-noriega-45-5742ecbe83f87__605

Ingen vill väl bara vara en liten lort? Inte jag i alla fall! Jag vill vara modig och höja min röst, kämpa mot det onda. Bryta mönster jag själv varit fånge i. Glömma att jag är rädd och känner mig liten på jorden. Då behöver man vänner. Riktiga vänner. Det har jag kommit att förstå. Vänner som också vågar ifrågasätta och ta ställning. Jag har en sådan vän, kanske fler, men en riktigt klok och modig vän. Hon har stått vid min sida sedan vi var tonåringar och står där fortfarande. Småbarnsårens slit, tonårstidens utmaningar, tomheten när man ska klippa navelsträngen igen när barnen lämnar boet, sjukdomsperioder och förstås många underbara stunder med skratt och kärlek har passerat och vänskapen har orkat ta sig igenom allt. Inte utan frågor. Inte utan ifrågasättande. Men alltid med den trygga förvissningen att man är respekterad och trygg, tillräcklig genom att bara vara den man är. 

Vi är subjekt när vi väljer att agera. Och vi är modiga när vi gör något fastän vi är rädda, när vi vägrar att vara små stinkande lortar och tar ställning mot våld och terror, tar ställning för kvinnors rättigheter, för alla barns och för svagas och utsattas rätt till trygghet och ett värdigt liv. Det är dags att låta godheten och kärleken till andra flytta in och bli permanenta hyresgäster i våra hjärtan och fylla våra ideologier med faktiskt innehåll, verklig handling. Tillsammans blir vi starkare för riktiga vänner gör oss modiga. Väljer vi klokt gör vi livet meningsfullt.

https://goo.gl/images/Z2zXsn