Apropå vänskap så måste ämnet dras genom valsen ännu en gång. Kanske fler vid närmare eftertanke. Johan Lindqvist uppmanar oss på GPs kultursidor (2018-11-14) att vakna upp, get real, sluta likes-fiska och bara säga sanningen. Lindqvist går så långt att han till och med inkluderar ögonkontakt i kommunikationsmönstret. Själv har han tagit mod till sig och svarar uppriktigt när han får frågor om hur det är. Livet har ju många nyanser och är inte alltid underbart. Även om det svårt och man mår dåligt menar han att man ska våga säga det. Vi måste frigöra oss från algoritmernas filterbubblebojor och hitta tillbaka till sätt att kommunicera och interagera som har sin verkliga bas i ärlighet och uppriktighet.
Tack för uppriktigheten Johan! Jag är också rädd att vi snart har fjärmat oss från varandra mer än vad som är hälsosamt eftersom vi lever stressiga liv som får oss att känna att det är svårt att hitta luckor för varandra, för vänskapen. Tänk om vi reducerar en så fantastisk kraft som mötet med någon du bryr dig om till en klickning på en gilla-knapp eller postandet av en leende liten figur. Har vi inte lägre tid att vara vänner? IRL? Var ska vi då fylla på vår livskraft, hämta styrka, om vi inte har varandra?
"Det är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig."-Mahabharata 5:17 Hindusimen
I många religioner såväl som filosofiska och etiska läror kan du återfinna den grundläggande etiska princip vi kallar Den gyllene regeln. Som du själv vill bli behandlad ska du behandla andra. Väljer du istället mindre andligt förknippade men moraliskt höga principer kanske Kants kategoriska imperativ ligger nära för handen. Idén bygger på att aldrig behandla någon, vare sig en medmänniska eller dig själv, som ett medel utan som ett ändamål. Objektifiering är med andra ord uteslutet.
Nu invänder kanske någon och hävdar att vänskap inte handlar om religion eller filosofi. Hm... Nej, så kanske det är. Men moral och etik, om den så har sin grund i religionernas påbud eller filosofernas grubblerier, syftar ju till syvende och sist till att visa kompassriktningen när vi ställs inför konkreta problem och måste välja vår kurs. Journalisten Lars Anders Johansson hävdar i sin krönika publicerad i Sundsvalls Tidning (2017-02-17), att vänskapsrelationen är den enda relation som helt och hållet bygger på ömsesidig frivillighet. Jag vet inte om jag helt håller med. Man kan väl inte tvinga någon att älska den andre? Jag tycker nog att också kärleksrelationen måste vila på frivillighetens och ömsesidighetens fundament. Annars - Nej tack!
När konflikt uppstår, konflikt i bemärkelsen att man måste göra ett val, kan man enligt Johansson alltså inte ställa några moraliska krav på sina vänner. Vänskap kan inte utkrävas. OK. Men förhoppningar, förväntningar, gyllene regler eller moraliska grundprinciper det har vi väl inte avsagt oss? Har vi gjort det så enkelt för oss att vänskap reducerats till att trycka på en like-knapp? Skicka en smiley? Några principer måste väl kunna tillämpas när den privata moralen ställs på prov? Om allt är frivilligt, utan tvång och krav, är det inte då vårt sanna jag visar sig i de val vi gör och genom våra handlingar?
Linnea Henriksson tar ställning när hon gör om Stors låt "Svartskallar". Hon tycker MeToo-debatten tappat fart och att tystnaden börjat smyga sig in likt dimman i en älvdans när gryningen nalkas en tidig höstmorgon. Dags att sätta strålkastaren på problemet och våga säga som det är. Säga det som behövs sägas. Att vara vän, modig vän, handlar om så mycket. Att vilja och våga ta ställning, att vilja och våga säga som det är.
Linnea Henriksson, tack för att du åter gav #metoo lite strålkastarljus. Tack för att du valde småtjejer som representanter för de som ska föra kampen vidare. Mina småtjejer är inte tio år och fortfarande barn. Mina småtjejer är alla kloka och modiga kvinnor som höjer rösten och protesterar mot patriarkalt och hierarkiskt förtryck, mot tysta regler som gör att kvinnor väljer att sänka sina röster och låta tystnadens tyranni regera.
Nu är förändringens tid här! Nu sätter vi vårt avtryck i historien! Jag hoppas det blir ett permanent märke, inte en flyktig trend som sattes munkavle på så den vissnade ner och dog. Den amerikanska feministen och psykologen Carol Gilligan har kritiserats hårt för sin teroi om kvinnors och mäns olika moraliska förmågor. Idag lutar vi kanske mer åt miljöns inverkan på individualitetens tillblivelse än arvets genomslagskraft. Men tack Gilligan för att du invände mot din "läromästare" Kohlberg, trots att du bara var kvinna och bara hans assistent. Tack för att du tog ställning och var alla småtjejers vän fast du själv också var en småtjej. Och vad klok du var när du bemötte kritiken och sa att syftet med din bok snarare var att öppna upp kommunikationskanalerna än stänga dem genom att påstå att du funnit den absoluta sanningen.
Vi ska inte vara tysta! Vi måste våga ta vårt moraliska ansvar och göra det som är rätt. Småtjejer och stora kvinnor. Småpojkar och stora män. Ömsesidigt, frivilligt, drivna av viljan att göra varandra väl. Att vara snälla får vara våra ledfyrar. Känn efter i ditt hjärta så säger nog samvetet om du handlar rätt. En vän är en vän när den finns och stöttar, men också när den orkar med den andres behov. Så tack alla småtjejer som kämpar, alla "Linneor". Ni hjälper oss att komma ihåg att vi måste agera moraliskt rätt, inte bara göra det som krävs för att vi är tvugna eller själva vinner på det.
Nu invänder kanske någon och hävdar att vänskap inte handlar om religion eller filosofi. Hm... Nej, så kanske det är. Men moral och etik, om den så har sin grund i religionernas påbud eller filosofernas grubblerier, syftar ju till syvende och sist till att visa kompassriktningen när vi ställs inför konkreta problem och måste välja vår kurs. Journalisten Lars Anders Johansson hävdar i sin krönika publicerad i Sundsvalls Tidning (2017-02-17), att vänskapsrelationen är den enda relation som helt och hållet bygger på ömsesidig frivillighet. Jag vet inte om jag helt håller med. Man kan väl inte tvinga någon att älska den andre? Jag tycker nog att också kärleksrelationen måste vila på frivillighetens och ömsesidighetens fundament. Annars - Nej tack!
När konflikt uppstår, konflikt i bemärkelsen att man måste göra ett val, kan man enligt Johansson alltså inte ställa några moraliska krav på sina vänner. Vänskap kan inte utkrävas. OK. Men förhoppningar, förväntningar, gyllene regler eller moraliska grundprinciper det har vi väl inte avsagt oss? Har vi gjort det så enkelt för oss att vänskap reducerats till att trycka på en like-knapp? Skicka en smiley? Några principer måste väl kunna tillämpas när den privata moralen ställs på prov? Om allt är frivilligt, utan tvång och krav, är det inte då vårt sanna jag visar sig i de val vi gör och genom våra handlingar?
Linnea Henriksson tar ställning när hon gör om Stors låt "Svartskallar". Hon tycker MeToo-debatten tappat fart och att tystnaden börjat smyga sig in likt dimman i en älvdans när gryningen nalkas en tidig höstmorgon. Dags att sätta strålkastaren på problemet och våga säga som det är. Säga det som behövs sägas. Att vara vän, modig vän, handlar om så mycket. Att vilja och våga ta ställning, att vilja och våga säga som det är.
Linnea Henriksson, tack för att du åter gav #metoo lite strålkastarljus. Tack för att du valde småtjejer som representanter för de som ska föra kampen vidare. Mina småtjejer är inte tio år och fortfarande barn. Mina småtjejer är alla kloka och modiga kvinnor som höjer rösten och protesterar mot patriarkalt och hierarkiskt förtryck, mot tysta regler som gör att kvinnor väljer att sänka sina röster och låta tystnadens tyranni regera.
 |
| Fingerprint Fotolia_17764780_XS |
Nu är förändringens tid här! Nu sätter vi vårt avtryck i historien! Jag hoppas det blir ett permanent märke, inte en flyktig trend som sattes munkavle på så den vissnade ner och dog. Den amerikanska feministen och psykologen Carol Gilligan har kritiserats hårt för sin teroi om kvinnors och mäns olika moraliska förmågor. Idag lutar vi kanske mer åt miljöns inverkan på individualitetens tillblivelse än arvets genomslagskraft. Men tack Gilligan för att du invände mot din "läromästare" Kohlberg, trots att du bara var kvinna och bara hans assistent. Tack för att du tog ställning och var alla småtjejers vän fast du själv också var en småtjej. Och vad klok du var när du bemötte kritiken och sa att syftet med din bok snarare var att öppna upp kommunikationskanalerna än stänga dem genom att påstå att du funnit den absoluta sanningen.
Vi ska inte vara tysta! Vi måste våga ta vårt moraliska ansvar och göra det som är rätt. Småtjejer och stora kvinnor. Småpojkar och stora män. Ömsesidigt, frivilligt, drivna av viljan att göra varandra väl. Att vara snälla får vara våra ledfyrar. Känn efter i ditt hjärta så säger nog samvetet om du handlar rätt. En vän är en vän när den finns och stöttar, men också när den orkar med den andres behov. Så tack alla småtjejer som kämpar, alla "Linneor". Ni hjälper oss att komma ihåg att vi måste agera moraliskt rätt, inte bara göra det som krävs för att vi är tvugna eller själva vinner på det.
 |
| https://goo.gl/images/7kTNpq |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar