Min vackra och duktiga systerdotter Alice fyllde år igår. Jag önskar att jag kunde firat henne med en stor födelsedagskram och all den kärlek hon förtjänar, men vabruaris gissel i form av influensans skoningslösa klor, höll mig i ett fast grepp. Hon blev nog ordentligt hyllad ändå, utan en gammal mosters pinsamma "Ja må du leva!" som får tårtbiten att välja en mindre bekväm rutt ner i magen fastän man artigt låtsas att sången är fin. Förra året missade jag också hennes stora dag eftersom livet tagit mig till spanska solkusten för några dagar. En present skickades med min son och kramar förmedlades telepatiskt via universums magiska postsystem. Men jag fick inte hurra "live".
I år Alice, är du ett steg närmare vuxenlivet. En vacker ung kvinna på väg mot ditt livs mål, de som ger din färd mening och lycka. Kanske är livet meningslöst om vi ska tro Schopenhauers teser, det enda som kan fylla oss med mening är de val vi gör i det liv vi väljer att leva. Det är inte lätt att alltid veta vilken väg man ska ta, men ibland har vi klokheten att följa "the road less travelled by" och upptäcka att det faktiskt var just den mindre upptrampade och snårigare stigen som skänkte mening. Var klok Alice. Och var stolt över att du är du, för det är jag! Du är ett solsken, både en blomma och en frukt, en glittrande vårkälla och ett oändligt hav, en underbar kvinna och en vacker själ. På dig blir man inte besviken. Tvvärt om, dina nyanser är ditt kapital och det kommer att hjälpa dig när du reser fram längs den väg du väljer. Supergrattis och hurra!
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
Ur Dikter (1916) av Edith Södergran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar