Denna veckan (v. 8) är enligt meteorologen på TV4 årets statistiskt kallaste vecka. Hu! Vintern 2010-2011 har hittills också visat sig vara den kallaste på flera år så till vida att kylan kom tidigt och har sedan envist vägrat släppa greppet om oss. Den som känner mig vet att min kropp inte tycker om kyla, varken faktisk eller metaforisk. Nej, min kropp och själ frodas i värme och kärlek och med en positiv tolkning av väderutsikterna så borde ju statistiken tala för att vintern börjar rasa ut efter denna veckan slut och våren sakta börjar leta sig in i alla djupfrusna skrymslen och vrår. Kung Bore, vi tackar dig för lång och trogen tjänst och välkomnar omgående Gumman Tö!
När jag pluggade engelska bodde jag i den vackra sydengelska staden Brighton en termin. Inkvarterad i en mycket gästvänlig familj noterade jag med förvåning det kaos som utbröt samtidig som mina klasskamrater och jag anlände till stan i slutet av januari. Snön lamslog busstrafik, skolorna stängdes och människor var mycket ovana vid det halvcentimetertjocka snötäcket som under en natt och därpå följande förmiddag täckte gatorna. Jo, du läste rätt! Halvcentimeter, max! När eftermiddagen kom var de enda synliga bevisen på den chockartade klimatförändringen smältande högar av slask, men mest var det nog vattenpölar lite här och där om jag minns rätt. Undrar just hur en vargavinter som vår skulle tas emot på de breddgraderna? Konstigt att våra referensramar är så vitt skilda.
En underbar syn som mötte mig på morgonen när jag drog ifrån gardinerna från mitt sovrumsfönster var de magnifika rosa magnoliablommorna som följde på snöns försvinnande. Ett träd nästan helt utan löv men med de mest underbara blommorna hälsade god morgon och fyllde mig med förundran över skapelsens storslagenhet. Jag älskar fortfarande kontrasten mellann de praktfulla blommorna och grenverkets anspråkslösa stramhet.
Idag lyste solen så vackert in genom mitt vardagsrumsfönster och utanför rörde sig inte trädens tomma grenarna. Stillhet! Frid! Jag vet inte varför de förde mina tankar till de underbara magnoliaträdet. Kanske var det avsaknaden av löv som skapade kopplingen. Queen fyllde rummet med vacker musik. Jag älskar verkligen den sista skivan - Made In Heaven - de spelade in innan Freddie Mercury lämnade jorden. Too Much Love Will Kill You, Heaven For Everyone, Made In Heaven eller I Was Born To Love You - det går inte att välja bästa låten egentligen. Man måste helt enkelt lyssna på alla, alla låtar de gjort tror jag, och sen får man hitta sin egen favorit för just det ögonblicken, den känslan man behöver fyllas av.
Här är min favorit för dagen:
Too Much Love Will Kill You http://open.spotify.com/track/0JNjMLdTybPRqql2nSI7mR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar