Idag har jag ätit lunch tillsammans med två av mina väninnor. Det var underbart att få lyssna till deras prat och efter så lång tid utanför den sociala arenan äntligen känna att det nog kommer en dag då jag kan vara med på banan igen. När ens kropp sätter käppar i hjulen på ett så påtagligt sätt som min gjort, blir varje möjlighet att åter beträda det sällskapliga livets marker en fantstisk ynnest. Mina vänner pratade på och hade i vanligt ordning fulltecknade kalendrar där resor, jobb och familj måste samsas om dygnets timmar. Vilka fantastiska kvinnor; vackra, högpresterande, kloka och livsbejakande, som lyckas få livet att fungera trots alla krav och ständiga stress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar