Tankeöverföring?

Stockholms Universitet har  i en annons formulerat  frågan: "Hur går det till när en tanke hos mig överförs via språket och blir till en tanke hos dig? Tänk om man visste svaret ändå! På en microdels sekund förs våra nedpräntade tankar vidare via etern med hjälp av modern teknologi. Undrar just om alla nyanser i språket, ironi, sarkasm, kärleksfull omtanke och humor alltid är så tydlig som vi vill tro när vi inte har hjälp av våra kroppar för att förstärka och förtydliga våra ord?

Själv har jag ofta tänkt på den ickeverbala kommunikationens inflytande över våra relationer. Vårt kroppsspråk är ju ofta ganska avslöjande, hur gärna vi än vill tro att vi har världens bästa poker face. Jag som är en människa som förmodligen uppfattas som fysisk, någon som kanske i oförstånd klampar in i andras comfort zone, men samtidigt alltid släpper in den som knackar på min dörr. Jag har stort behov av att använda min förmåga att läsa av det som sägs med hjälp av min intuition, människokännedom och förmåga att tolka det ej uttalade. Därför tycker jag att det kan vara svårt att förstå det som skrivs på Facebook och liknande plattformar. Jag tar nog saker för allvarligt och bokstavligt när jag inte kan se min samtalsparter i ögonen. Och jag har också upptäckt hur besviken man blir, hur ont det gör, när någon säger "Jag hör av mig" och det sedan bara är en oändlig tystnad som slår emot en, ringar in besvikelsen lika säkert som Kinesiska muren hållit ovälkomna besökare på avstånd.

Ögonen, själens spegel, de som aldrig kan ljuga... Är det där gåtans svar ligger, ja för mig i alla fall? Ibland tror jag det är så, men inte alltid. För mig är ett löfte en stor sak, värd all respekt. Ett förbund som slutits med ett ögonens handslag, det ska inte brytas med enkelhet. Inte heller löften som vi ger varandra när vi chattar eller umgås på nätet. Är man en vän så håller man sitt ord. Att små barn behöver närhet, både psykisk och fysisk, för att utvecklas och må bra är belagt inom vetenskapen. Men visst behöver väl vuxna också det? Ögonkontakt, jag vill kalla den ordlös tankeöverföring, intimiteten, närheten och bekräftelsen, allt detta behöver vi. Och de behoven ändras inte fastän vi kommunicerar alltmer via teknologin, på avstånd, ej synliga för varandra.

Slutligen, till eventuella läsare som behöver någon att dela sina tankar med: Jag lyssnar! Och lova mig alla att de löften ni ger, med ögonen, med ord eller via etern; Håll dem! Inget gör oss gladare än vissheten om att man kan lita på varandra eller när ett enkelt litet "Hej!" dyker upp på datorskärmen eller mobilens display.

Från mig till er alla: "HEJ!"