There's a first time for everything

Hur gör man? Jag vet inte vad jag ska skriva.... Pust och stånk.... Ja, så kan det låta i klassrummet mellan varven. Nu har jag ju förstås turen att alltid få de bästa eleverna som finns. Det är som Lisa Nilsson sjunger: "Nån' där uppe måste ha sett mig och tänkt att nu så är det väl ändå hennes tur!" Och den turen är min, igen och igen och igen. Så vad kan man göra mer än att böja sig i ödmjukhet och tacka för möjligheten att få vara medpassagerare på så underbara ungdomars resa ut i livet. Deras tankar och drömmar, de hinder vi ibland stöter på och gemensamt försöker hitta lösningen till och framförallt all den glädje och kärlek de ger mig, det är vad som gör mödan värd.

Ikväll är dock rollerna ombytta, nu är det jag som lagt min panna i djupa veck. Igår var jag på en mycket inspirerande föreläsning om bloggandets oändliga möjligheter i undervisningen. Lisa Greczanik fyllde föreläsningssalen med positiv kraft och inspiration när hon delade med sig av sina bloggerfarenheter. Jag insåg att det var dags att försöka ta tjuren vid hornen och lära mig något nytt. Så här sitter jag nu och känner mig lika osäker och liten som när jag för många år sen tog de första stegen in i klassrummet den allra första skoldagen.

Vad har jag att säga? Är det någon som kommer att bry sig om mina ord? Hela cyberrymden fylls ju oavbrutet av text. Konkurrensen om vår uppmärksamhet är stenhård i dagens mediasamhälle. Så varför skulle någon uppmärksamma just mina tankar? Ofta har jag funderat över om det inte är så många elever tänker när vi konstruerar uppgifter som trots god vilja och ambition faller lite platt och enbart framstår som uppgifter för skolans skull, inte för livet, mest för läraren, inte för en mottagare utanför skolan.

En mörk och blåsig novemberkväll konstaterar jag att jag faktiskt skapat min allra första blogg. Nu ska det bli annat ljud i skällan. I Gy2011 nämns i kursplanen för svenskämnet bloggtexter som en genre eleverna ska vara bekanta med. Härmed är det första steget taget i riktning framtiden. Hoppas mina fantastiska elever kommer att visa mig riktningen om jag går vilse.

Så till alla min före detta och nuvarande inspirationskällor, mina älskade elever, tack för att ni är de ni är - mina läromästare!

Maria