Härom veckan diskuterade Skavland och hans gäster vad ondska är och enades om att ignorans och likgiltighet är svaret. Det kan förstås appliceras på många aspekter av livets vedermödor och jag håller med. dem Men jag skulle vilja inflika att osynliggörandet av en människa, att stänga henne ute från gemenskapen, ta det man vill ha av henne och sedan kassera henne, måste inkluderas i denna definition. I mötet mellan individer blir du till och ansvaret att låta alla känna sig sedda, värdefulla, det delar vi. Dina handlingar påverkar din nästa mer än du tror.
Du kan inte kontrollera livet. Ödet möter dig kanske på den genväg du tog för att undvika det. Du blir ledsen, flyr till ditt rum, tänder ett ljus, kryper upp i sängen, rullar ihop dig i fosterställning och gråter, känner tårarna forcera dina stängda ögonlock, forsa fram likt en bångstyrig vårflod, rinna ner för kinderna, över läpparnas mjuka kullar för att slutligen falla från hakan likt en fallskärmshoppares störtdykning mot jordskorpan sekunderna innan skärmen vecklas ut. Smärtsamma, likt stöten som genomborrar hopparen det ögonblick han tar mark. Livräddande, som fallskärmen, kan tårarna vara. Mod! Mod att våga lita på din egen styrka. En ängel går vid din sida, Du är inte ensam!
With every step you climb another mountain
Every breath it's harder to believe
You make it through the pain, weather the hurricanes
To get to that one thing
Just when you think the road is going nowhere
Just when you almost gave up on your dreams
They take you by the hand and show you that you can
There are no boundaries!
(No Boundaries, Adam Lambert)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar