måndag 20 februari 2012

To see a world in a grain of sand


Morgonens nyhetssändning varslade om vinterns influensa som nu är här. Jag kan bara skriva under på det uttalandet! Jag vet inte när jag senaste var så här febrig och snörvlande med en hosta som parkerat sig djupt ner i bronkernas vindlingar. Med tanke på den långa sjukfrånvaron hösten bar med och den blytunga skuldkänsla som alltid infinner sig i mitt bröst när jag tänker på att mina elever hamnar i kläm då en strid ström av vikarier ska upprätthålla verksamheten snarare än utveckla den, så är det inte svårt att förstå att jag försökt kurera mig på alla tänkbara sätt. Ingefärsavkok, te med tjörnodlad honung, färskpressad apelsin- och citronjuice, näsdroppar, Kan-Yang, hostmedicin, ja allt du kan tänka dig i hälsokostväg. Utöver det har en stor portion positivt tänkande svävat. "Man brukar ju må bättre bara man kommer upp på morgonen!". "Bara den här dagens åtagande blir utförda....!". "I morgon är det säkert bättre!" "Det är ju bara en envis förkylning. Så farligt är det inte!".

Idag fick jag ändå krypa till korset och inse att ett besök på Vårdcentralen krävdes. Som en otäck smittohärd kände jag mig då jag ringde på larmklockan vid ambulansingången på baksidan av byggnaden. Sköterskan hade beordrat mig att göra så av omtanke om andra vårdsökande i ett försök att minimera smittspridningen, antar jag. Allt avlöpte till slut väl, några dagars vila ska göra susen. Läkarens milda krya-på-dig-klapp på axel och försäkran om att jag inte är jordens pestigaste person kändes bra. Hans mer uppfordrande krav på att stanna hemma tills febern varit borta några dagar, bara för att jag själv ska orka, det sätter jag mycket lättare på "Passera".

Mitt upp i denna trista vardag hände något underbart. Du vet, som i reklamen för Trisslotter: "Plötsligt händer det!" Det kändes som någon gav mig en hint om att kärleken alltid vinner till slut, att jag ska lita på mitt hjärta. Titta på bilderna så får du se!


Suck! Jag hade tid halv elva......


För att fördriva tiden tog jag mig en titt på hjärt-lungräddningsurtustningen. Bara i fall att..... Sköterskan kom in och stack mig i fingret och lämnade en liten pappersservett att torka av blodet med.

Det är nu det händer! Jag lyfter bort papperet och vad ser jag? Jo.... blodsdroppen från mitt finger har format sig som ett hjärta på papperet. Det känns som någon försöker säga mig något! :D
"Nån' där uppe måste ha sett mig och tänkt att: Nu så är det äntligen hennes tur."  (Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson)

På hemvägen stannade jag och fyllde på C-vitanminförrådet. Dagens bästa erbjudande: Spanska jordgubbar för 10 kronor asken. Passar en"jordgubbstös" perfekt!

Ananas fick det också bli för det älskar jag! Tänk om man kunde skära den lika vackert som de thailändska kvinnorna på stranden kan.


Bästa lunchen i mitt tycke tillsammans med vackert skuren mango och färskpressad apelsinjuice. Mums! Man längtar till sådana goda stunder... 



Vackra blommor tycker jag är så underbart. Jag har en förkärlek för vita nyanser. Idag blev det ett fång rosor.... 

... tillsammans med några långskaftade cremefärgade som när de slår ut förhoppningsvis kommer att skifta i vackert rosa...

... och slutligen ett bukett nejlikor.....




To see a world in a grain of sand
and a heaven in a wild flower,
hold infinity in the palm of your hand
and eternity in an hour.

(Fragments from Auguries of Innocence (1803)  by William Blake)


Det känns som en ängel viskat i mitt öra idag att störst av allt är kärleken!

1 kommentar:

  1. Nej din stackare... då sitter vi i samma båt med influensa som river och sliter i kroppen. Din boost med frukt, blommor och kärlek kommer säker att göra susen.

    Ta hand om dig och gör som doktorn sa; vila...

    Kram Katarina

    SvaraRadera