I måndags omfamnades jag av änglar. Igen! Vädret var uruselt, snö, kyla och långa köer ledde till att jag kom fem minuter för sent till jobbet. Det låter kanske inte mycket, men som lärare predikar man ju dagligen vikten av att komma i tid. Mina underbara byggkillar satt och väntade tillsammans med min klassföreståndarkollega. Parallellklassen med sin mentor hade anslutit eftersom information om närstående val till år 2 stod på dagordningen. Studievägledaren gjorde ett gott jobb och lämnade klassrummet tillsammans med den andra klassen. Kvar blev vår lilla kärntrupp. Några killar reser sig upp och säger med uppfordrande ton till mig: "Lämna inte klassrummet! Stanna här!".
Lydigt (förstås :D ) gör jag som de säger och hör efter en kort stund att de återvänder i korridoren. När jag tittar ut över gruppen som sitter kvar ser jag hur glad förväntan spridit sig och lagt sig som ett vackert skimmer över de unga männen. Vad är på gång? Det rasslar till och dörröppningen fylls av tre uppsluppna killar. Med sig har de en fantastiskt vacker orkidé, en, i en gyllene låda tryggt förpackad, flaska Moët et Chandon samt hjärtformade chokladpraliner i en ask med texten "Med kärlek". Mitt hjärta tog ett extra skutt, jag kände hur det snörptes samman av den godhet som översköljde mig denna kulna måndagsmorgon. Den var min sista arbetsdag för terminen eftersom ännu en operation väntade dagen därpå och så hade dessa underbara killar tänkt ut ett så vackert sätt att muntra upp mig!
Oh, mina ord räcker inte till för att beskriva hur glad jag blev. Typiskt bara att de där envisa tårarna alltid känner behov av att tränga fram, oavsett hur lägligt man själv finner ögonblicket vara. Den här gången var de förstås fyllda av glädje. Ungdomarnas omtanke gör mig stum fastän min själ sjunger högt av lycka! Hoppas de förstår hur oerhört rörd jag blev - och hur tacksam. Att de planerat, sparat och tagit sig tid att göra något så fint för mig, det känns fantastiskt. Min belöning är ju att det går bra för dem! Och så detta fina...... Tänk att det så ofta är så med livet. När man är som mest trött och ledsen, då händer något fint. Änglar sänds i din väg och bär dig genom det svåra. Tack för att ni finns - my angels!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar