Lite mer om vänskap och kärlek

 



Nu är det ett tag sen jag satt och försökte sätta ord på alla tankar som kommer när man hänvisas till horisontalläge. I två månader har jag legat på rygg i min säng och längtat efter att bara vara som vanligt, kunna ta en promenad, jobba och sköta allt som hör vardagen till. Alla dessa långa timmar har lämnat utrymme för reflektion. Ibland har den väl varit mer strukturerad och ämnena självvalda, men ofta har tankarna bara vandrat dit mitt hjärta och min själ styrt dem. Idag känns det som om jag kanske skulle våga mig på ett försök att dela med mig. En ung man skickade ett sms till mig där det stod att han uppskattade att läsa det jag skrivit, Oh, den ödmjukhet jag känner inför hans vänlighet, den gör mig både modig och mycket rädd. Jag hoppas hans lust inte kvävs.... och att han nu vet hur lycklig han gjorde mig! Tack!

Vänskap -jag tänkte hålla mig fast vid denna underbara gåva lite till. Jag inser att mina texter är lite sorgsna och jag vill gärna bryta den stämningen om det går. Jag är nog lite sorgsen på insidan, lite kantstött och skadeskjuten. Men jag känner också en stor, stor glädje och mycket kärlek som jag vill dela med mig av och översösa alla som kommer i min väg med. Jag älskar att skratta, att hänga in det ordentliga och strikta i garderoben för en stund och lufta busigheten och livslusten. Och jag tänker att genom allt som jag mött i mitt liv så har kärleken och livslusten alltid funnits där. Trots allt! Och mycket tack vare vänskapen och kärleken jag känt omsluta mig  tror jag.

Så åter till vänskap då. Jag har en underbar familj med många som värnar om mitt väl och ve. Just idag vill jag tacka mina barn. Mina underbara, vackra, snart fullvuxna söner. De små oskyldiga änglarna som nu är män, unga, otåliga, på väg ut i livet. De gör mig lycklig när jag hör hur klokt de resonerar om hur konflikter bäst löses, när de njuter av varandras närvaro och småkivas om fotbollsresultat eller om vem som är starkast! Jag sparar dessa stunder i mitt hjärta och ber att deras vänskap alltid ska vara lika djup och livskraftig. Sen lagrar jag vänskapen och kärleken de visar mig också. Ett "Mamma jag älskar dig"!" kan få en trött kropp att orka flera dagar till. Vänskapen med mina barn, den är ovärdelig. Daniel och Samuel, jag älskar er!

När man abrupt tvingas ändra sina vanor blir saker man kanske tar för givet mer påtagliga. Att kunna sitta, gå, arbeta eller tillbringa en stund vid datorn och kommunicera med omvärlden, det tar vi lätt för givet. Vi tänker nog ofta att vi ska ringa eller skriva till den där särskilda personen, men så blir vi upptagna av annat och skjuter upp vårt "Hej" till ett senare, bättre lämpat tillfälle. Men... när kommer det? Det perfekta tillfället? Nästan aldrig tycker jag. Vi är jämt upptagna och trötta. Goethe menade att vi aldrig är mer fjärran från det vi önskar än när vi tror oss äga det. Det är värt att tänka på. Vi tror vänskapen ska klara alla törnar, finnas orubbad oavsett hur vi agerar, men vänskap kräver omvårdnad och kärlek, blandat med en stor portion humor och skratt.

Att tystnaden blir lång och stor, det kommer sig inte alltid av ovilja. Själv kan jag ringa en bästa vän i mina tankar hur många gånger som helst under en dag. Men att lyfta luren... ja då kommer något i vägen, tiden att sitta stilla en stund, den verkar inte finnas. Ofta skyddar vi oss med fraser som "Det är tanken som räknas!". Men så är det inte. Inte vet väl min bästa vän att jag tänkt att ringa. Nej! En klok man har sagt att det inte är  våra tankar som räknas, det är våra handlingar! Till mina goda vänner som verkligen gått från tanke till handling - tusen, tusen tack! Varje litet "Hej!" blir till en hel roman värdig Nobels Litteraturpris när dagar av ryggläge och tystnad läggs till ännu fler sådana dagar. Den kloka, snälla björnen Nalle Puh han lär oss att "En smula hänsyn och omtanke betyder så mycket" och tänk så rätt han har. Ni som burit mig, hjälpt mig hålla modet uppe, ni vet vilka ni är. Unga som gamla! Vänskap sätter inga åldersgränser, så är det bra! Jag älskar er!

Att älska,  ha vänner som man kan säga: "Jag älskar dig" till, det är helt nödvändigt. Någon som man kan lita på förbehållslöst, som man kan dela tystnad med utan att den känns obekväm, som man kan skratta hejdlöst och ohämmat tillsammans med över och åt något som för andra ter sig helt obegripligt, det är så värdefullt att jag inte vet vilka adjektiv jag ska använda för att göra en sådan relation rättivsa. Sen finns de vänner som kommer i skepnaden av räddande änglar, modiga som korstågens riddare. Ni som visat mod och godhet och vilja att försöka rätta till komplicerade situationer, ni äger mitt hjärta.  Mina vänner, ni som vet vem jag nu talar till: Jag älskar er!

Vänskap och kärlek, de går hand i hand, är för evigt sammanlänkade i ett heligt förbund. Ta er tid att visa kärlek! Skjut inte upp det där samtalet som skulle betyda så mycket för mottgagaren, men som aldrig blir av. Våga säga hur mycket ni tycker om någon, våga visa det med både ord och handlingar. Den äkta vänskapen och kärleken den dömer inte, den försöker förstå. Den begränsar inte, den öppnar upp stängda portar, sporrar till att våga sträcka sig efter nya horisonter - kanske mycket efterlängtade sådana. Den glömmer inte, tystnar inte, den frodas i att återgälda omtanke, att visa omtanke först. Jag har lärt mig att den glädje man känner när man kan göra något gott för en annan människa, utan att förvänta sig något tillbaka, den glädjen är störst.

Mitt livsmotto är: " Make Love Your Goal!" Jag försöker älska, utan krav, utan prislapp, bara för att det är det som är rätt och riktigt. Men jag är bara en liten människa på jorden som precis som alla andra ibland behöver en kram och lite uppmuntran. Självklart faller jag ofta platt, gråter över att jag inte är bättre än vad jag är, att jag inte lyckas visa den kärlek och respekt jag känner för människor. Jag önskar ofta jag var starkare. Men om jag lät det stoppa mig, det vore att misslyckas komplett. Nej, min livsvilja den stakar ut riktningen, tvingar mig att skrapa ihop de tilltufsade resterna av mitt inre och fatta nytt mod att möta livet. Jag har underbara vänner: Min familj, mina kamrater, mina arbetskamrater, mina före detta elever som jag nu får kalla vänner, mina nuvarande elever och människor som bara finns runt omkring. Jag älskar er!