In My Defence, I Am Lost

I am lost

I am lost

Let me go!
Let her go

Where to?

Set me free

Let me go

Find her way

Where to?

I am scared

Say you care

Hold her tight

Just do!

You are home

You are life

Say you love

Just do!

Shall we not take what we are given?

Shall we deny what we have got?

We grow,

We grow

Oh, to be given to you

And you to me

One,

No longer two

I am

home

                                                                                                                  Maria Brevik

Att vara sann mot sig själv, följa den vägen som man vet är den rätta men kanske inte den lätta, det kräver mod och självinsikt. En av mina älsklingsdikter, The Road Not Taken av den amerikanske poeten Robert Frost, gestaltar valets vånda, tvekan inför att tvingas välja åt vilket håll man ska gå. Ska man ta den välbekanta, upptrampade stigen, eller ska man våga sig ut på okänd mark, lita på den inre rösten som styr en och ha förtröstan och tilltro till att saker och ting på ett ibland obegripligt, mirakulöst sätt ordnar sig? Det kanske inte blir som man först tänkt sig, men annorlunda kan ju vara minst lika bra?

Av många olika skäl känns det som jag står inför ett Robert Frost-likt vägskäl som tvingar mig skärskåda mitt inre, mina rädslor, min litenhet. Tänk om det var lika lätt att fylla på "goda-egenskapstanken" där reservlampan lyser ilsket rött och varnar för ett nära förestående motorstopp, som det är att lyssna till osäkerhets stämma, när den likt ormen i Edens lustgård viskar uppfordrande i örat.  Freddie Mercury säger i den sista intervjun han gav att bara man vet med sig att man varit sann mot sig själv, levt äkta och försökt fylla livet med så många lyckliga ögonblick som möjligt, så kan man gå vidare rofyllt. Han har så rätt! Visst försöker vi väl alla leva efter den devisen så gott vi kan? Varför måste det bara vara så lätt att såra och så svårt att välja kärlekens och godhetens väg?

Inte kan vi rädda världen kanske, men vi kan söka efter lyckan och låta den rädda oss alla. Ibland behöver man hjälp och den som har vänner som stöttar den ska vara tacksam. Jag har turen att ha trofasta vänner och det känns gott. Oväntat får man en varm kram av någon man inte förväntat sig det av och man blir nästan yr av glädje. Men lika kärleksfullt ett vänligt ord kan vara, lika smärtsam kan tystnaden eka i ens inre. Tystnad från någon som räknades som vän, som trots ett naket rop på hjälp stänger porten och lämnar en ute på ensamhetens hårda och skoningslöst nedbrytande arena, likt en sårad gladiator som haltande släpar sig mot ringens utkant för att läka.

In my defence what is there to say

All the mistakes we made must be faced today

It's not easy now knowing where to start

While the world we love tears itself apart ...

In my defence what is there to say

We destroy the love - it's our way

We never listen enough never face the truth

Then like a passing song

Love is here and then it's gone ...

Oh what on earth

Oh what on earth

How do I try

Do we live or die

Oh help me God

Please help me

Freddie Mercurys slutord blir också mina:

I still love you!