Kvällen närmar sig långsamt efter en dag med regntunga skyar som lite då och då via hastigt övergående skurar gjort sig lättare, förmodligen för att stiga aningen närmare himmel nummer sju senare i afton. Det är ju trots allt fredag, feststämningen måste väl infinna sig med automatik hos de allra flesta, såväl de som trots sommartider är hårt arbetande som de som intagit horisontalläge i hängmattan eller i solstolen och bara njuter av att ha semester och göra minsta möjliga? Feststämning...... var är du? Du verkar ha övergivet mig.
Vet inte varför jag känner mig så vemodig? Idag kändes det med all tydlighet att hösten tar små kliv i vår riktning och med den följer skolstart, jobb och vardag. Jag tycker om hösten och älskar mitt jobb och har saknat det förfärligt mycket under min långa sjukskrivning, jag borde ju jubla över att det snart är dags igen. Men nej, en obehaglig klump i magen tynger mig, oroar, får mig att känna mig obetydlig och skraj. Avsaknad av kommunikation om framtiden i kombination med påminnelser om mindre positiva händelser i förfluten tid har fått mitt självförtroende att svaja.
Tänk vad ord har makt över oss. De håller vår självbild gisslan, fyller oss med styrka och kraft, allt beroende på vilka små ord som kommer över våra läppar och vem som uttalar dem. Någon lovar att man är vänner, att höra av sig men fyller sen löftet med tystnad. Inga ord kan ibland göra lika ont som fel ord tror jag. Någon annan kanske i ilska slänger ur sig en sårande kommentar och sedan väljer att avsluta samtalet, lämnar för mycket osagt, trots att för mycket sagts. Ord, de är i sanning mäktiga!
Jag såg för en liten stund sedan en snutt av ett samtal mellan Fredrik Lindström, vår språkguru, och hjärnforskaren Martin Ingvar. De pratade bland annat om vad som händer i hjärnan när vi blir arga. Vi kastar ur oss något sårande, hör i samma stund hur illa det låter och förvånas över att vi faktiskt sa något så dumt. Samtidigt fylls man av en skön känsla, skön för att det på något oförklarligt sätt var nödvändigt att få ur sig just dessa sårande ord. Reptilhjärnan tar över, insikten och förnuftet tar blixtsnabbt minisemester. Den snabba andningen, den ökade pulsen som får hjärtat att dunka hårt i bröstkorgen och i värsta fall händerna som attackerar, de är alla sedan urminnes tider nedärvda impulser som var menade att skydda oss från fara. "Stopp! Säg inget du ångrar!" säger vår rättsetik. "Krossa! Förstör! Vinn!" säger samtidigt reptilhjärnans uråldriga signalsubstanser.
Komplexa varelser är vi! Action blandat med förnuft som håller oss tillbaka! Vi vill nog alla göra det som är rätt och riktigt, i alla fall nästan alltid. Chris Medina påminner oss så fort vi slår på radion. What are words frågar han sig om de inte fylls med sanning och löften som har substans och ges för att hållas:
What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone
Det vackra vi säger lyfter själar, det som sårar det finns kvar länge, länge. Ord är makt! Ord är kraft och kärlek! Ord är en gåva värd att förvalta med stor omsorg. Oh, en liten ljusglimt smyger sig nu in i mitt hjärta. Jag tänker på mina fantastiska elever, alla och några i synnerhet, som fått mig att sväva på moln, befinna mig i sjunde himlen, trots att ett slitet och tråkigt klassrum varit ramen. Jag vågar inte namnge dem idag, måste nog fråga om det är OK först? Hoppas de ändå förstår! Tack för den gåvan de gett oss, mig! Ni ordkonstnärer, lova att ni inte tystnar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar