Visa musklerna!

"Fourtune favours the bold"

                                      Virgil The Aneid

Att vara modig är inte liktydigt med att ha de största musklerna. Men att vara modig kräver stor styrka, långt större än vad svällande biceps och välskulpterade bukmuskler erbjuder. The survival of the fittest som Charles Darwin menade förklara förhållandet mellan åtråvärda fysiska förutsättningar och artens överlevnad ska finnas förprogrammerad i reptilhjärnans vindlingar i våra hjärnor. Vi vill  gärna se oss som upplysta och reflekterande varelser, levande i ett modernt och jämställt samhälle. Ändå visar forskning att  individer som är vackra enligt existerande normer eller är långa, muskulösa män, premieras framför personer med mindre påtagligt åtråvärda fysiska företräden i en konkurrenssituation i anställningssammanhang. Förmodligen skulle många arbetsgivare dra sig för att erkänna att sådana faktorer spelar in när en tjänst tillsätts. Kanske är man inte ens medveten om att reptilhjärnan sänder signaler, uråldriga, knappast politiskt korrekta idag, indikerande att någon skulle kunna vara mer lämpad att föra arten vidare, men därmed inte sagt mer kompetent för ett specifikt yrke eller uppdrag.

Om nu muskler lätt förknippas med styrka och mod, tänk på uttryck som att "visa musklerna" eller"spänna musklerna", är det då inte anmärkningsvärt att t.ex. musculus psoas major (en av tre djupliggande bukmuskler med funktion att böja höftled och ryggrad som tillsammans kallas musculus iliopsoas) gör oss emotionellt ömtåliga? M. psoas major är en av de hyperkänsliga punkterna på vår kropp som vid massage kan trigga och utlösa ilska eller ge känsloupplevelser som får oss att gråta. Antonymt inhyser våra muskler styrka och svaghet, mod och ömtålighet, lust och olust.

Jag undrar just om Vergilius hade rätt när han sa att lyckan favoriserar den modige? Man kan ju hoppas att det är så. Idag fick jag bevittna hur en människa trädde fram, bekände sin litenhet och sina tillkortakommande och sin strävan att komma till rätta med sitt liv. Det kräver stort mod att våga göra så. Jag hoppas Vergilius klokskap som överlevt sedan antiken, likt Tingeling sprider magiskt älvstoft över denna människan och låter lyckan slå rot och spira. Själv erbjuder jag vänskap och stöd i stunder då livet kanske inte känns så rosenrött som man skulle önska. All respekt till den som är så modig och vågar visa musklerna så naket och utlämnande som det jag fick se idag. I nattens mörker som nu omsluter mig ber jag ödmjukt om sådan styrka och mod. Jag vill också möta livet vapenlös.....

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Karin Boye. Ur diktsamlingen "Härdarna". 

http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/jag-vill-mota.shtml